Värsta kvällen i mitt liv!
Jag satt i bilen på väg till skolbalen. Mamma hade slagit på stort och bokat en limousine åt mig, vilket när jag sätt där helt själv kändes ganska lamt.
"Är det någon vi ska hämta upp?" Frågade chauffören som helt klart var mer exhalterad över det hela än vad jag var.
"Nej det är bara jag". Svarade jag och försökte låta normal trots att det enda jag ville göra var att sitta tyst och hoppas att bilfärden snart var över.
Till slut kom vi fram till skolan, jag klev ur och limon körde iväg. "Äntligen" tänkte jag och började gå in.
Det kändes som att jag var den enda i hela skolan som var där ensam. De flesta hade en dejt och de som inte hade det gick med sina kompisar, men jag hade ingen. Jag stod i ett hörn i stort sett hela kvällen och tittade ut över dansgolvet på mina jämnåriga som troligen hade den bästa kvällen i deras liv, men för mig kändes det snarare som den värsta. Någon hade gömt en plunta i kavajfickan och gick och smygsöp, några rökte på toaletten, jag ville bara hem. Bort från allt det här.
Till slut orkade jag inte längre och gick ut. Jag satte mig på trappan och ringde en taxi. En kille i min parallellklass stack ut huvudet genom fönstret och ropade "Sophia, kom och smaka på min k..." Innan han hann fortsätta skrek jag att han kunde dra åt helvete. Han blev nog förvånad att jag var så uppkäftig för innan jag visste ordet av så utbrast han "Vaddåra? är du lebb eller? Jävla flata!" Jag låtsades som om jag inte hörde men de orden högg inom mig.
Äntligen kom taxin. Jag satte mig, berättade vart jag skulle och satt helt tyst resten av färden. Ute hade det börjat regna och jag satt och drömde mig bort i takt med dropparna som dansade på fönsterrutan.
Så fort jag kom hem tackade jag taxichauffören och betalade för resan med fickpengarna jag fått av mamma innan jag åkte iväg, sedan sprang jag raka vägen in i köket. Mamma och pappa hade redan somnat så det var alldeles tyst i hela huset, förutom en svag aning av pappas snarkningar från övervåningen. Jag kände mig hungrig så jag tog fram en skål och en sked och gjorde i ordning lite yoghurt.
Sedan diskade jag efter mig och det skvätte vatten på min blåa chiffongklänning men jag orkade inte bry mig. Jag stod bara och försökte smälta vad som hade hänt under kvällen, och vad han i föstret hade sagt. Det skar i hjärtat bara jag tänkte på det, för det var ju inte sant. Åtminstone ville jag inte att det skulle vara sant. Det kan ju knappast vara något positivt när han sa det på det sättet.
Jag gick upp till mitt rum, bytte om till nattlinne, klättrade upp i min loftsäng och bäddade ned mig under täcket. Sedan kom tårarna. Jag började gråta helt hejdlöst och okontrollerat. Det kändes som att hela mitt liv gått i spillror, vad skulle jag ta mig till? Jag hade inga vänner, ingen som helst chans att träffa en kille och den enda killen som pratat med mig på hela kvällen kallade mig lesbisk. Jag försökte med all min kraft intala mig att han hade fel.
Jag fortsatte gråta tills jag lyckades trötta ut mig själv och somnade. Innan jag slöt ögonen önskade jag att jag kunde fly till drömmarnas värld och stanna där för gott. Jag ville bara att allt skulle bli bra, men att se en ljus framtid i den här verkligheten kändes ganska omöjligt.
Mikka
Såå himla bra skrivet! Ser verkligen fram emot nästa del! :)
Svar:
Erika Grape (simsamlaren)
Mikkis
Åh, det känns i ens hjärta när man läser om hennes bal :( du är så kreativ i ditt skrivande, kanske du ska skriva en bok? <3
Svar:
Erika Grape (simsamlaren)
Tindra
Redan nu avgudar jag Sophias story, jag vill bara läsa meeeer❤️❤️❤️
Svar:
Erika Grape (simsamlaren)
