Julafton.
Jag vaknade först och det var alldeles tyst. Ute låg snön och glittrade som ett tjockt täcke på marken och jag gjorde traditionsenligt i ordning lite risgrynsgröt med kanel och fick köket att dofta jul.
Lite senare kom Troye över en sväng, vid det laget hade mamma och pappa klivit upp. Marie och lilla Nathaniel låg tydligen hemma och var förkylda så det var bara Troye som kunde komma. Han var dock tvungen att gå ganska snart igen eftersom att han hade jour på sjukhuset.
Vi hann i alla fall prata en stund och önska varandra god jul. Trots att vi bara är halvsyskon känns det inte så, vi växte ju upp ihop och han har varit den absolut finaste storebror man kan tänka sig ända sedan jag var nyfödd. Jag blev lite ledsen över att han och familjen inte kunde fira jul med oss, men ibland blir det inte som man vill, speciellt inte om man jobbar inom vården.
När Troye hade åkt till jobbet och mamma och pappa började småfixa hemma så skickade jag ett sms till Nellie och önskade god jul. Jag fick inget svar, men jag lade ned mobilen i fickan och lät bli att tänka på det.
Lite senare på eftermiddagen hade jag, mamma och pappa vår egen lilla presentutdelning och vi gav varandra våra julklappar. Jag fick flest men så brukar det ju oftast vara när man är barnet i familjen. Jag gav mamma ett par örhängen i silver och pappa fick nya gitarrsträngar, det var det enda han önskade sig... Jag fick ett par nya skor, några nya pennor och penslar, mitt favoritbands nya album, nagellack i olika färger och två biobiljetter.
Ganska snart därpå ringde min mobil, det var Nellie. Hon verkade smått nedstämd och frågade om hon kunde komma över. Med mina föräldrars godkännande svarade jag att det var okej.
En stund senare ringde det på dörren och jag gick för att släppa in henne. Hon hälsade och tog av sig sina ytterkläder och sedan gick vi in i vardagsrummet. Hon log och häpnade. "Oj, vad fint ni har det." sade hon och höll nervöst på med handen i sitt ansikte.
Sedan gav hon mig en kram och tackade för att hon fick komma innan hon gick fram till mamma och pappa.
Hon hälsade och presenterade sig för mina föräldrar. "Trevligt att träffas, Nellie" sade pappa och skakade hennes hand medans mamma välkomnade henne hem till oss.
Sedan lämnade de oss ensamma i vardagsrummet för att göra i ordning middagen. Vi stod tyst och tittade på varandra en kort stund innan vi snabbt småskrattade och tittade ned i golvet. Därefter stod vi och pratade en lång stund om allt och ingenting.
Till sist tog Nellie mina händer. "Det var verkligen snällt att jag fick komma över, Soph" sade hon och tog ett djupt andetag. "Vi har det ganska tufft nu, jag och pappa. Han var tvungen att jobba, det behövdes timarbetare idag och han har inte råd att säga nej så jag var ensam hemma..." fortsatte hon och tittade ned. Jag visste inte vad jag skulle säga först så vi stod där helt tysta och höll varandras händer. "Jag är ledsen..." lyckades jag slutligen klämma fram.
"Äsch det är ingen fara" svarade hon sedan och flyttade sig snäppet närmre. "Det känns mycket bättre nu när jag är med dig". Vi stod så nära varandra att jag kunde känna doften av hennes nytvättade tröja och jag var som förtrollad av hur bra det kändes. Nellie tittade snett ned och bad mig att blunda. Jag bröt blicken från hennes isande blå ögon och blinkade nervöst. "Va?" frågade jag förvirrat. "Blunda bara" sade hon igen, och jag gjorde som hon sade.
Innan jag visste ordet av det kunde jag känna Nellie's mjuka läppar mot mina egna. Hon strök sin hand genom mitt hår och smekte sedan min axel försiktigt. Jag lät mig ryckas med i kyssen och glömde allt annat för stunden. Jag ville aldrig att det skulle ta slut.
Plötsligt slogs jag med verkligheten som en knytnäve i bröstet. Jag ryckte hastigt ifrån och lade handen över munnen. Vad höll vi på med? Vad höll jag på med? I mitt vardagsrum när mamma och pappa var i köket alldeles intill. Mina ögon var uppspärrade och jag andades som om jag hade sprungit ett marathonlopp.
"Jag tror att du ska gå nu, Nellie" sade jag och började leda henne ut i hallen. "Men Soph..?" svarade hon och det började tåras i hennes ögon. "Jag vill att du går nu" fortsatte jag, alldeles skakig på rösten.
När Nellie hade gått ut genom dörren var mamma och pappa precis klara med middagen. "Ville inte Nellie vara kvar och äta?" frågade mamma förvånat. Jag skakade på huvudet. "Har det hänt något?" frågade pappa varpå jag skarpt svarade nej och tittade ned i min tallrik.
När det sedan började bli sent drog jag mig tillbaka inne i mitt rum, försökte måla en stund utan resultat och bytte sedan om till nattlinne. Jag klättrade upp i sängen samtidigt som tankarna gick i högvarv, jag visste att jag ändå inte skulle kunna sova.
Jag drog täcket upp till öronen och blundade hårt, men jag kunde inte sluta tänka på kyssen. Framför mig när jag blundade kunde jag bara se Nellie's vackra ansikte och isande blå ögon, jag kunde känna doften av nytvättat bomull och känna hennes mjuka läppar mot mina. Hur mycket jag än försökte mota bort henne från mina tankar så var hon där. Jag ville glömma kyssen för gott, samtidigt som jag inte kunde sluta tänka på att göra det igen.
Jag vände mig om för att försöka tvinga mig själv att komma på andra tankar, men allt jag kunde höra var ett eko. Ett upprepat eko av killen i fönstret på skolbalen, ekot av Jävla flata! om och om igen i mitt eget huvud. Det började tåras bakom mina stängda ögonlock och jag kände en droppe rinna ned för min kind. Han fick inte ha rätt.
Mikkis
Drömde om hennes liv inatt, det blev ett bra liv men lite sorligt ibland :D
Mikkis
Drömde om hennes liv inatt, det blev ett bra liv men lite sorligt ibland :D
Svar:
Erika Grape (simsamlaren)
