Välkommen hem Roxy.
Alla papper och dokument inför makarna Cadwells adoption är påskrivna och klara och äntligen är dagen här då deras lilla dotter ska komma hem. De har bestämt med kvinnan från socialen att hon ska komma över med barnet ikväll. Ryans telefon ringer och det är hon som berättar att de är på väg.
Dane och Ryan väntar med spänning. Det tar ett tag för socialarbetaren att åka så de går omkring i hallen och bara väntar i nästan två timmar. De kan känna pulsen i halsgropen och de pratar knappt med varandra, känslan är obeskrivlig.
Plötsligt hör de en bil utanför och det är som att deras hjärtan hoppar över ett slag, deras barn har kommit.
De kan se utanför fönstret hur kvinnan från socialen kommer närmare bärande på den lilla bebisen. Sedan ringer hon på.
Ryan öppnar dörren och är alldeles darrig. Socialarbetaren kommer in, ställer korgen med bebisen på golvet och önskar killarna lycka till. Sedan går hon igen.
Dane känner sig alldeles varm i kroppen när han lutar sig ned mot korgen.
Och när han sedan lyfter upp den lilla lilla simmen inser han att han inte drömmer. Han har äntligen blivit pappa, och nu håller han i sitt eget barn för första gången. Han kan inte sluta le.
Att hålla i det bara några veckor gamla barnet känns helt obeskrivligt, och samtidigt så underbart.
Den lilla verkar trivas hos sin nya pappa.
Efter en stund räcker Dane över den lilla flickan till Ryan som försiktigt lutar henne mot sin axel. "Välkommen hem Roxy Ella" säger han och känner hur det vattnas i ögonen. Även Ryan har svårt att förstå att det är hans eget barn han håller i famnen, han har blivit pappa.
Efter att ha spenderat några timmar med att knyta an och efter att ha matat lilla Roxy så var det ganska sent. Killarna tog med sig sitt barn till hennes alldeles egna sovrum för att hon för första gången skulle få prova sin säng.
Och hon verkade trivas i den för hon somnade på en gång. Sov så sött lilla barn!
