"Komma ut" för föräldrarna.
Jag hade varit hemma i ett par dagar och det hade börjat bli ganska jobbigt att hålla undan en stor del av mig själv för mina föräldrar, så jag kände att det var dags att berätta. Jag satt med mamma i soffan och pratade om min tid på universitetet och jag blev alldeles svettig i händerna av nervositet.
"Det är faktiskt en stor grej som har hänt som jag måste berätta..." Sade jag utan att ens se mamma i ögonen.
Hon verkade orolig.
Jag lade handen på bröstet och kände hur pulsen gick i högvarv.
Jag suckade och tänkte: Det är nu eller aldrig...
"Mamma... Jag är gay..."
Det tårades i hennes ögon och hon log.
Sedan lade hon handen på bröstet, reste sig upp och bad mig att resa mig upp jag med.
Sedan gav hon mig en varm och lång kram och jag gosade in ansiktet i hennes axel och försökte att inte gråta.
När hon till slut släppte kramen så tittade hon mig i ögonen och sade: "Soph, det är en välsignelse att ha ett barn som du. Du är modig, du är stark, och jag älskar dig".
När vi sedan skulle äta middag satt vi helt tysta alla tre. Mamma avskydde att behöva hålla någonting hemligt från pappa och hon visste att jag ville prata med honom själv så vi satt bara helt tyst och låtsades som att ingenting hade hänt.
Efter middagen följde jag med pappa ned i källaren för att göra honom sällskap medans han spelade på gitarren en stund.
När han sedan hade spelat några låtar gav jag honom en applåd samtidigt som jag kände hur klumpen i magen blev större och större.
Jag trodde inte att han skule vara någonting annat än stöttande men jag var ändå fruktansvärt nervös. "Pappa, det är något jag måste berätta... Jag är gay..."
Hans reaktion var inte alls vad jag hade förväntat mig. "Vad glad jag blir att du säger det, Soph... Jag har haft mina aningar sedan du var tonåring så jag är glad att du är bekväm med det nu".
Han gav mig en kram och sade att jag var modig som berättade det och att han alltid kommer att älska mig oavsett.
