Samlade igen.
Min bror Troye, min svägerska Marie och min lilla brorson Nathaniel hade fått ett plötsligt, stort problem. Det hade visat sig att deras hus blivit angripet av asbest och de var tvungna att flytta ut omedelbart. I brist på någon annanstans att ta vägen flyttade de in hos oss igen och personligen tyckte jag att det var rätt mysigt att få ha Nathaniel så nära.
Han var en livlig och otroligt charmig liten kille trots att det kunde bli ganska kladdigt ibland. Mamma och pappa hade raskt fått ta fram mina och Troye's gamla bebisgrejer och kontoret hade fått förvandlas till barnkammare.
Vi tyckte alla att det kändes helt okej att ha varandra så nära igen men vi höll alla med om att det var ganska trångt i huset, så en dag satte vi vuxna oss ned för att prata om framtiden. Jag kände verkligen vid det här laget att jag växt ur mitt tonårsrum för länge sedan och längtade efter något eget, och Troye och Marie kände detsamma eftersom att de är en egen familj nu. Mamma och Pappa kände att huset börjar bli för stort för att bo själva i om vi alla skulle flytta ut, men samtidigt ville vi fortsätta ha varandra på samma plats. Vi kom till slut fram till att slå ihop oss ta en närmare titt på att bygga nytt, och bestämde oss för att en stor tomt med tre separata hus vore helt perfekt.
