Djupt samtal.
Jag var på väg till matrummet en dag när jag mötte Stephen i hallen. Vi hade inte träffats på några dagar eftersom att våra scheman gick ganska omlott så jag blev glatt överraskad av att se honom. "Stephen!" utbrast jag med ett stort leende.
"Nämen hej Sophia! Hur är det med dig?" Frägade han intresserat. Jag berättade att det var bra med mig men att jag hade mycket förvirrande tankar i huvudet.
Stephen lade frågande huvudet på sned. "Jo det är så att jag tror jag har någonting på gång med Sierra Mahoney, jag vet inte om du känner henne men hon går i min klass..." Sade jag för att förklara lite närmare. Stephen skrattade smått och blev något förvånad. "Jaså, där ser man! Vaddå på gång? Har ni...?" Jag nickade. "Vi är inte ihop eller så men jo det har vi... på julafton". Jag log inte längre, plötsligt kände jag hur verkligheten kom ikapp och jag kände mig nere.
Stephen's glada humör övergick till oro. "Soph... är det något du vill prata om?" Jag nickade försiktigt. "Jag gillar verkligen Sierra och det gör mig så förvirrad, jag vet inte vem jag är..."
Stephen visste precis vad han skulle säga för att trösta mig. "Soph, jag förstår vad du går igenom och jag känner igen mig lite faktiskt. Att du kan erkänna att du gillar Sierra är ett jättestort steg och du borde känna dig stolt över det"
"Det hela är ett spektrum, det måste inte vara svart eller vitt och du måste inte veta vem du är ännu. Det är helt okej att bara leva i nuet och göra det som känns rätt här och nu".
Jag nickade och höll med men frågade sedan: "Men om här och nu känns både rätt och jättefel, vad gör jag då?"
Stephen tog ett djupt andetag. "Lyssna här Sophia, försök att ta det lugnt och stressa inte så mycket över det. Ingenting du gör är fel, ditt hjärta vet vad du vill, du måste bara våga lyssna. Förr eller senare kommer dina tankar och känslor att reda ut sig men tills dess kan du bara ge det tid".
Han gav mig en varm och tröstande kram. "Det kommer att bli bra Soph, lita på mig".
Pssst... Kolla in DET HÄR.
Pssst... Kolla in DET HÄR.
